Nådens år 1892 utnämndes juristen Ernst Flensburg, i Konselj av konungen, till Borgmästare i Ronneby. Tio år efter att staden hade återfått sina stadsprivilegier. Flensburg innehade ämbetet till 1917 då han avled i Köpenhamn, av en infektion.

Flensburg satt också i Riksdagens första kammare för Högerpartiet. Riksbekant som den mest konservative ledamoten i hela riksdagen. Men Flensburg var också en oerhört dådkraftig Borgmästare under de 25 år han regerade sitt Ronneby.

Det var en tid då man försökte omdana Ronneby till att verkligen se ut som en stad. Monumentala byggnader byggdes. exempelvis Ronneby Teater. För övrigt ett bygge som Flensburg var med i ledningen för och dessutom inte tvekade att satsa en rejäl summa av sitt eget kapital på.

Som ett annat exempel på hans framsynthet kan nämnas att han lät inrätta ett kommunalt El- och Vattenverk i staden redan 1902, ja listan kan göras lång.

Under sin långa tid som Borgmästare lyckades han med mycket, men dock aldrig med att bli omtyckt av sina medborgare. Hans nitiskhet skapade mycket osämja i staden.

Han skickade exempelvis sina poliser att räkna passagerare på Ångsluparna som trafikerade ån, så att inte en enda passagerare för mycket fick följa med. Detta skapade mycket irritation både hos Ångslupsbolaget men också av de efterlämnade passagerarna som stående på ångbåtsbryggan fick invänta nästa slup i turlistan.

Vid ett tillfälle hindrade Kapten Lundin. befälhavare på ångslupen Blida, borgmästaren att stiga ombord. Flensburg rusade hem och beordrade sin kusk att spänna för vagnen med sina två hästar med det gyllene seldonet och innan Kapten Lundins ångslup var ute vid redden  passerade Flensburgs tvåspann i full galopp på Reddvägen, så gruset sprutade om hovar och hjul.

Flensburg tog som sin konungsliga uppgift att rösträtts- och arbetarrörelsen inte skulle få fotfäste i Ronneby. Han fängslade exempelvis den socialdemokratiska agitatorn Kata Dahlström under ett möte då hon agiterade för kvinnlig rösträtt, och såg dessutom till att hon blev dömd för Majestätsbrott, men Kata Dalström blev frikänd i nästa instans.

Det sägs att Flensburg såg dessutom till att vår egen rösträttskämpe Märta Nilsson blev dragen mellan två polishästar uppför hela Blasius Königsgatan.

Han tvekade inte att stävja ett upplopp nere vid Söderbro med militär trupp. Han tvekade inte en sekund att bruka det grövsta medel en Konungens befallningshavare kunde använda.

Trots att både Flensburg och hans poliser anlände till platsen och uppmanade folkmassan att skingra sig skapade detta inte lugn i folkhopen. Istället råkade både han själv och hans poliser i handgemäng. Flensburg lyckades rädda sig in i Wiedenborgs fastighet, rusade upp på andra våningen och slog upp ett fönsterparti mot torget och läste upprorslagen till folkmassan. När ingen tog notis om hans deklamation ringde han in militär från Blekinge Bataljon på Bredåkra hed. Beväpnad trupp ilastade järnvägsvagnar, men när militären anlände till Söderbro lugnade sig situationen och upploppet skingrades.